Om att falla, falla och återigen falla

Varför ska allt det jobbiga
komma som det gör?
Varför kan inte all skit
bara slå ner direkt?
Blir jobbigt
men man behöver bara ta sig igenom det
en gång

Nu känns det som om det kommer
lite i taget
Man hinner precis resa sig
sen kommer det igen

Jag är så trött på
att samla krafterna
för att resa mig

känns som om jag precis
lyckats resa mig
Visst, jag står på ostadiga ben
men det är bättre än att ligga ner
men jag vet
att något lurar bakom hörnet
jag ser det i din ögon

Frågan är bara
orkar jag ta den smällen
en tredje gång?
Om jag inte orkar
vad händer då?
blir jag föralltid liggande då?


Kommer det någonsin ta slut?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback